Oss i ett nötskal

Förra veckan fick jag äntligen återse min vän Elin!
Vi bestämde oss för att gå en sväng och dundrade ut på elljusspåret. Efter att ha kommit lite mer än halvvägs och efter att ha pratat igenom 5 olika liv tre gånger lyfte jag på blicken och tänkte; Nämen, en häst!
NEJ Marika, en älg. Den stod mitt på skogsstigen där vi skulle gå och stirrade nyfiket.
Den fantastiska plan vi slutligen bestämde oss för bestod i att skrämma iväg älgen genom att väsnas och vifta med armarna och hoppa med benen samtidigt som vi gick mot besten. (Läs se ut som riktiga mongon) och om den gick till atack skulle vi springa in i en av trädgårdarna som låg nedanför.
*Host*. Så fort älgen rörde sig framåt drabbades vi smått av panik och stormade skrikandes in i närmsta trädgård. Vad vi inte såg var att på den här gräsmattan, i en solstol, satt en man som hade sett alltihop. Och nu stod vi mitt i hans trädgård.
Vi kallpratade en stund, skämdes ihjäl, 10 grannar kom ut för att titta på den förbaskade älgen som vägrade flyttade på sig, vi skämdes lite till och sen fick vi gena genom hans trädgård.

Oss i ett nötskal...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0